Vår vandring är planerad att gå från Abisko till Nikkaluokta via Kebnekajse. I Abiskos Fjällstations lilla sista chansen-butik hitta vi den lilla handboken: ”En handbok för pilgrimsvandrare efter Dag Hammarskjöldsleden”, utgiven 2005. Boken kom att bli en ledstjärna under vandringen.
.
Måndagen den 26 juni 2006
Flög från Göteborg 09:30. Mats Kyhlros mötte upp på Arlanda. Vidare till Kiruna. Buss till Abisko Fjällstation. Gjorde första fågelobservationen under bussresan – en svartsnäppa. Gick igenom packning och persedlar.
Tisdagen den 27 juni 2006
Målet med dagens etapp är Abiskojaurestugorna, 15 kilometer bort enligt kartan.
Start klockan 09:00. Gråmulet men uppehåll och 8/9°C. Stannade vid Meditationsplats nummer 1: ”Den längsta resan är resan inåt”.
Vädret blir allt bättre. Rastade vid ett vindfång vid ån. Gjorde en del fågelobservationer under dagen: Lövsångare, rödhake, gulärla, tretåig hackspett, strömstare, gluttsnäppa, sävsparv och mindre hackspett. En svartvit flugsnappare häckade bakom dasset. Hussvala, gök och fiskmås.
Mötte endast två par vandrare längs vägen samt ytterligare ett när vi nästan var framme vid Abiskojaure dit vi anlände vid tvåtiden och möttes av den pratglade stugvärd Bruno. Lite mygg Solen sken. Rakt söder ut ligger Bogicohkka, 1601 meter och där snöar det.
Första dagens vandring var lagom lång. Ytterligare fåglar observerades: Enkelbeckasin, morkulla, gråsiska och björktrast.
Var ute och pinkade klockan 24:00. Midnattssolsnatten var grandios. Helt klart, vindstilla inga mygg. Gick in och hämtade kameran och tog en bild på den snöbeklädda fjälltoppen i söder i full midnattssol.
Onsdagen den 28 juni 2006
En underbar morgon. Sol från klarblå himmel och nästan vindstilla. Vandringen började med en tuff stigning från 500 meter upp till 800.
Stannade vid Meditationsplats nr 2: ”Ödmjukheten inför blomman i trädgränsen öppnar vägen upp på fjället”.
Fortsatte sedan i stort sett hela dagen på 800 meters nivån. Gick över en mäktig hed. En ensam ung man som också gått från Abiskojaure ”sprintade” om oss. Halvvägs spelade en ljungpipare ”teater”. Tog massa närbilder. Den hade sitt bo mitt på stigen – tre ägg.
Vi kom ifatt tre damer, som senare visade sig varar riktiga veteraner och var ute för sextonde gången på Kungsleden. Totalt mötte vi nio personer under dagen.
- Stugvärden Bruno hade kommenterat att det var bra att börja vandringen efter ett veckoslut, för då slipper man ”gå med i tåget”. Något som visade sig vara helt riktigt. Vi var verkligen ensamma ute i vildmarken.
Kom fram efter en sista seg bit vid fyratiden. Här tog inte stugvärden emot på trappen. Enligt kartan var dagens etapp 20 km . Tyvärr fungerade GPS:en inte helt riktigt. Men vi var i varje fall rejält trötta vid ankomsten till Alesjaurestugorna.
Och solen bara skiner. Platsen visade sig ligga helt underbart med fantastiska vyer runt om. Tvättade av oss i det friska fjällbäcksvattnet. Fåglar under dagen: Mini-snäppa, blåhake, korp, silvertärna, fiskmås och sävsparv.
Ripbo
Fjällabb
Torsdagen den 29 juni 2006
En lätt gråmulen morgon med svag vind. De första renarna visade sig.
Avgång vid halv nio tiden. Lätt promenad trots stelheten efter de två första dagarnas krävande vandring. - "Grabben" startade samtidigt, men skulle gå förbi vårt dagsmål Tjäkja-stugan. Hann upp en tältare efter någon halvtimmas vandring.
Stannade vid den tredje meditationsplatsen: "Men från bortom fyller något mitt väsen med sitt ursprungs möjlighet".
Allt som dagen gick blev vädret bättre. Såg en hel del renar. - Stor flock på andra sidan ån eller "älven". Halvvägs, när vi gick över stenig mark på en spång, skrämde vi upp en fjällriphöna. Hon hade sitt rede direkt under spången - sju ägg.
Ut med vandringen "pep" ljungpipare lite här och var. Oftast stod de på en liten höjd och såg ut som "vaktpost".
Med 2,5 km kvar kom vi till en mycket vacker platå med två små sjöar. Här mötte vi den första fjällabben. I närheten var ett par lappsparvar och en smalnäbbad simsnäppa. Vi stannade och njöt av allt och tog en liten "varma koppen"-fika och laddade för den sista klättringen upp till Tjäkja stugan. De sista 2,4 km tog oss 45 min och allt kändes underbart. (Ankomst 13:10).
Direkt vid framkomsten ett dopp i en sagolik naturbassäng - kallt och friskt. Stugvärden heter Veronika Lantz.
Fredagen den 30 juni 2006
När vi vaknade denna morgon var omgivningen full med renar. Kor med kalvar så långt ögat nådde.
Solen sken och en ny dag väntade på att bli upplevd. Vi kom iväg nästan prick åtta. Vandrade i lugn takt mot Tjäktjapasset. Längs hela sträckan dit var vi omgivna av renar. Så även på andra sidan ån på vår högra sida. Vandringen upp till passet är enformig. Det är stenar hela vägen. Framme vid foten av passet, där den riktiga stigningen börjar, fick vi gå igenom ett par snöfält. Vi nådde toppstugan efter en timma.
På andra sidan passet öppnade sig ett helt nytt blickfält. En sagolik utsikt och nu var det nedför. Vi stannade vid meditationsplats nummer fyra: "Ödmjukhet och stolt i tro: det är att leva detta att i Gud är jag intet men Gud är i mig".
Platsen låg lite avsides. En lätt klättring tog oss dit. Få hade besök denna plats.
Dalen framför oss ner mot Sälkastugorna var grön och inbjudande. Men ack så tyst. De enda ljud som hördes var forsande och porlande vatten samt en och annan bjällra från renkorna.
